Madline

Spa-weekend i Stenungsund feat. Pudelrock för nybörjare


Efter en kortare bloggpaus är jag nu tillbaka. Glad och utvilad och konstaterar att jag nog kommer leva länge på minnet efter helgen som var.

Det hela började med att jag, mina föräldrar och Jonna packade in oss i bilen och åkte till Örebro i torsdagskväll. Pappa hade bokat hotellrum på Scandic och där skulle vi sova över natten, för att sedan fortsätta resan ner till Stenungsund och Stenungsbadens Yacht Club på fredagen.
Efter ett matstopp på Laxbutiken (tänk: laxorgie!) kom vi ner till Stenungsbaden på eftermiddagen, och efter att ha irrat runt en stund och försökt hitta vägen till hotellet (dåligt skyltat!) kom vi slutligen rätt.
Vi gjorde oss hemmastadda på våra respektive rum och jag och Jonna gick sedan ut för att kolla in omgivningarna. Vi lyckades lokalisera spat som lägligt nog var placerat på samma våningsplan där vi bodde. Vi hittade restaurangen utan några större problem. Och vi hittade lokalen där The Poodles skulle spela på kvällen, och eftersom jag är ett Poodles-fan var det givetvis obligatorisk närvaro för samtliga i vårat sällskap...även för mamma och pappa!
Efter min och Jonnas lilla upptäcksfärd kände vi oss lite trött, så medan The Parents gick ut för att promenera och "skutta på klipporna", tog jag och Jonna en timmslång siesta. Alltid lika skönt att sova middag.
Klockan 18 ringde klockan på mobilen, 1½ timme kvar till middag så det var ju bara att skutta in i duschen och göra sig iordning. Två tjejer som ska duscha, välja kläder, fixa hår och sminka sig ledde givetvis till att vi (kanske mest jag) blev lite sena, men det var ju inte hela världen.
I hotellets superfina restaurang fick vi ett bord vid fönstrena med utsikt ner mot vattnet. Tyvärr var servitrisen en liten surkärring på dåligt humör så det drog ju ner lite, men vi hade trevlig ändå. I rummet bredvid restaurangen körde Pudlarna soundcheck och medan resten av sällskapet bestämde vad de skulle äta och kikade igenom menyn satt jag och trallade med i låtarna.
Framåt halvnio var middagen uppäten. Jag hade svept ett glas vin och var inte riktigt lika nykter längre. Efterrätten var avsnjuten och även en och annan avec hade glidit ner.
Vi fann ingen större mening med att dröja oss kvar i restaurangen, även Poodles med tillhörande manager och roddare hade hittat sig ut till matsalen och det verkade dröja ett bra tag innan det skulle bli dags för kvällens spelning. För det var ju faktiskt pudelrock vi skulle se/höra, inte dansbandet som kampererade på lilla scenen vid baren.
Efter att vi kommit på att vi ska spela lite Yatzy nere hos Jonna och mig och pappa gått upp till dom för att hämta ner mamma, kommer pappa ner till oss och ler nöjt.
"Jag vet vart han sångaren i Poodles bor", meddelar pappa.
Vet du hur han ser ut, vad snarare min första reaktion.
Jodå, det visste pappa som hävdade att han kände igen honom från TV. I trappen påväg ner till Jonna och mig hade pappa tydligen sprungit på herr Rocksångare som hade problem att hitta till sitt rum och frågat pappa om vägen.
"Han bor i rum 513!"
Tack pappa. Pappa hade även fått veta att dom skulle börja spela "runt elva ungefär".
Perfekt! Det skulle innebära två timmars spel och ytterliggare en drink för oss.
När klockan började närma sig halvelva började mamma tycka att vi kanske skulle börja röra oss uppåt ändå, hon litade tydligen inte på "den där Jakob" (som sångaren i Poodles heter). Jag erbjöd mig att springa upp och kolla läget och ingen opponerade sig mot det förslaget, konstigt nog...
Dansbandet Dreams (utan Z) hade kört igång två våningar ovanför och ett halvdussin medelålders par virvlade runt till tonerna av gamla dansbands-klassiker. Men på pudelrockarfronten verkade läget rätt lugnt. Receptionisterna hade dock fullt upp så dom kunde man ju knappast fråga. Vänder mig om för att se ifall någon annan anställd kanske finns tillgänglig för att besvara min lilla undran, men hittar något ännu bättre.
I en fåtölj fem meter bort sitter trummisen Kicken, även känd som "Carolas nye pojkvän", och snackar med två andra män. Så jag stegar fram och frågar helt enkelt om han vilken tid de ska börja spela.
Det vet inte Kicken. I själva verket säger han att han inte har någon aning (bra koll) men gissar på runt elva-halvtolv.
Jag nöjer mig med det svaret, lovar att jag kommer upp till spelningen och springer sedan ner till resten av sällsapet för en till omgång yatzy.