Madline

Varför fungerar det inte att skicka mms till bloggen längre? Varför? Varför? Varför?

Haha jag vet att det är lite tvära kast här från Poodles och deras pudelrock.
Men jag älskar den här killen, och framförallt den här låten. Jag tycker han gör den så sjukt bra!
Det är inte illa pinkat att ta sig an en gammal Sinatra-klassiker och göra den BÄTTRE än både Frank Sinatra och Dean Martin tillsammans!

Min I-pod har pajat och jag är tvärförbannad.
Hur fan gick det här till. Den funkade så ju så bra tidigare.
Hur ska jag klara mig utan all min kära musik?

Nån som råkar vara duktig på att laga i-pods?

Min I-pod har pajat och jag är tvärförbannad.
Hur fan gick det här till. Den funkade så ju så bra tidigare.
Hur ska jag klara mig utan all min kära musik?

Nån som råkar vara duktig på att laga i-pods?

Pratade i telefon med pappa nyss.
Vi tänkte ta och åka till IKEA en sväng om några timmar. Och när vi ändå är där lär det ju bli en tur till Mio också. Kanske Bauhaus. Och eftersom jag behöver portabla högtalare till min I-pod inför Gotland kan man lika gärna på att springa in på Media Markt eller NetOnNet när man ändå är där.
Jag älskar att dom samlat allt på samma ställe. Och jag älskar IKEA. Jag kan gå där och drälla i flera timmar.

För några år sedan kunde min lillasyster och en av henens kompisar åka till IKEA och leka när dom inte hade nått att göra.
Dom körde helt enkelt "rollspel" i alla IKEA-rummen. I kontorsavdeleningen "arbetade dom", i köket "lagade dom mat" och så vidare.
Verkar riktigt kul. Jag vill också leka på IKEA!

Utan att överdriva, så tror jag att det har regnat konstant i ett dygn. Minst ett dygn!
Det bara vräker ner regn utanför fönstret.
Glömde vädergudarna bort sommaren och gick direkt på höst? Gör om gör rätt!
Ge mig sommar! Ge mig sol! Ge mig värme!
Fortsätter det såhär kan jag väl ta båten till jobbet imorrn.

Så var man hemma igen efter sommarfesten med nya jobbet.
Helt klart den nyktraste firmafest jag varit på, kan förstås bero på att nästan hälften av de anställda är nyktra alkoholister/narkomaner.
Vi spelade boule på söder, och åt sedan en riktigt god buffé och satt och snackade i säkert 2-3 timmar.
Riktigt riktigt trevligt.
Har hört en del riktigt roliga och sjuka historier också, tror jag skrattade så mascaran rann.

Nu sitter jag och smsar lite med min kollega Anna.
Vi övervägäger att, var och en på sitt håll, slå in på glassen man har i frysen.
Eller som vi konstaterade...Ben & Jerry är våra favoritkillar. Dom levererar alltid och gör en aldrig besviken.
Det gillar vi.

Om 1½ timme ska jag vara på kontoret för att dra iväg med nya kollegorna på sommarfest. Sommarfest i mitten på juni känns ju rätt naturligt. Man föreställer sig sol, vint väder, klänningar och kanske 5-kamp på Gröna Lund eller nått åt det hållet.
Sen tittar man ut genom fönstret.
Nej, det var i sommar idag heller.
Termometern visar på 12,5 grader. Himlen är alldeles gråmulen, sådär som man kanske kan föreställa sig att den ser ut i nån gammal ytterförort i ett fd. öststatsland.
Regnet ligger som en blöt novemberkall filt över stan.
Åh vad jag längtar till sommaren!

19 dagar kvar tills jag och Sandra åker till Visby.
Jag har beställt sol hela veckan som vi är där.
Återstår att se ifall jag får rätt eller inte...

Imorgon ska vi ha sommarfest med nya jobbet. Vad vi ska göra för nått är hemligt.
Vi har fått veta att vi inte behöver oömma kläder. Vi behöver inte ta med paraply. Och man kan gå i höga klackar om man känner för det.
Vi gissar att vi ska göra något inomhus, men vi har ingen aning om vad.
Så frågan är, vad tar man på sig för kläder när man inte vet vad man ska göra.

Jag har upptäckt en sak.
Det är nånting som händer med kroppen när man fyller 23. Efter 23 går det bara utför.
Jag vet inte om det är ämnesomsättning som ändras (kan den göra det?) eller vad som händer. Men NÅGONTING händer med kroppen, det är jag övertygad om.
Allting man äter sätter sig på tre ställen. Mage, rumpa och lår. Ingen annanstans. Bara där.
För några år sedan hade jag storlek 37½-38 i skor. Sen fyllde jag 23, och då krymte dom till 37.
Skor som jag köpte för några år sedan är praktiskt taget för stora nu.
Men jag har hittat den där halva skostorleken som krypte bort... den har har i själva verket bara förslyttat sig. Till magen.
Tro mig, efter 23 går det utför.
Nu är jag 24. Undrar vad som händer när man fyller 25...

Överväger att lägga ut någon form av efterlysning efter min vän Lisa...
Lisa har pluggat det senaste året. Och precis som det mesta andra saker Lisa tar sig för så gör hon det med besked.
Så när Lisa pluggar, ja då betyder det att Lisa (bokstavlgien talat) sitter i skolan cirka 20 timmar per dag och det är helt omöjligt att få tag på henne.
Jag tror skolan har slutat nu. Jag är ltie osäker. Lisa är fortfarande försvunnen.

Så om någon har sett Lisa kan dom väl hojta till här.

Lisa är ca 170 cm lång. Långt ljusbrunt hår. Blå ögon. Använder ofta ord så som "gentilt", "darling" och "raring".
Ett yrväder som lever för pr. Drar ofta mer eller minder kända citat.
Alla tips på var Lisa kan återfinnas emottages tacksamt.

Jonna, this is for you!

Vad hände med vädret?
Jag trodde det skulle bli soligt varmt nu när det är juni.
Går in på smhi's hemsida och kollar prognosen för de närmsta dagarna. Mulet, regn, ca 15 grader.
Hej och välkommen till den svenska sommaren.

Jonna berättade för mig i lördags att man kan liveblogg från mobilen.
Så, nu har jag lagt upp mitt nr på blogg.se så jag också kan blogga från mobilen.
Frågan återstår dock...hur gör man?

Efter fem ynka timmars sömn var det lördag och dags att kliva upp igen. Vi tog det mest lugnt större delen av dagen.
Jag och Jonna satt i receptionen och spelade yatzy medan The Parents gick ut på ytterliggare en promenad.
Poodles hade åkt iväg tidigt tidigt på morgonen, men roddarna var fortfarande kvar och höll på at packa ihop att utrustning.
Eftersom pappa spelar gitarr (ja, mamma också för den delen) tänkte jag att jag skulle försöka få ett plektrum till pappa. Så jag gick fram och snackade med en av killarna. Jo dom hade plektrum i bilen, men dom låg längst bak nerpackade i en låda. Förstår att han ogärna ville klättra in och hämta ett till mig, så jag gick in till Jonna igen och fortsatte spela spel i någon timme till innan det belv dags för oss att gå ner till hotellets spa.
Jonna och pappade hade tid för oljemassage. Mamma skulle göra en spa-pedikyr medan jag hade bokat en saltpeeling med alginpackning. 80 minuter då jag bara låg där och blev ompysslad.
Och *tjoff* så var det plötsligt kväll och dags för middag och sedermera fotboll.
Jag är inget stort fotbollsfan. Kan i princip ingenting om fotboll och har väl kanske sett ungefär tre matcher på åtta år.
Men alla andra skulle ju titta, så då kunde inte jag vara sämre jag.
Så jag såg hela matchen, men hade ingen större koll på vad som hände egentligen utan satt mest och sjöng massa fotbollslåtar och snackade med Jonna och någa göteborgare som med jämna mellanrum försökte lära mig fotbollstermer.
"Madde vet du vad offside är"?
Hmm... när man slår bollen från sidan?
Men nej det var det inte. Är det som "iceing" då?
Då skrattade dom lite åt mig men sa att...nja, det var väl kanske lite som iceing...
Tyvärr vann ju inte Sverige, ifall någon nu skulle ha missat det så blev det 1-0 till Danmark.
Så jag och Jonna bestämde oss för att trampa lite på den danska pappa-flaggan vi hittade övergiven på ett bord i baren.


Lördagen började lida mot sitt slut.
Mamma och pappa gick och la sig tidigt, medan jag och Jonna tog ytterliggare en sväng till "discot" där vi var om möjligt ännu mer galna än kvällen innan.
Önska låtar och skrek högt av förtjusning när dj'n spelade vårat önskemål Big Ali feat. Dollarman - Hit the floor.
Runt halvett var vi så trötta och svettiga att det enda vi kunde göra var i princip att gå ner till rummet duscha och gå och lägga oss att sova.

Så var det slutligen söndag. Sista dagen i Stenungsund. Sista timmarna egentligen med tanke på att vi åkte hem ganska snart efter frukosten.
Vi åkte från Stenungsund strax efter elva, och var inte tillbaka hemma i Stockholm fören halvsex. Tog ett bra tag att köra.
Jag var lite sugen på att åka förbi Vänersborg och kolla Sweden Rock också, men det var det ju givetvis bara jag som ville...

Tog inte många minuter innan jag och Jonnas hittat hotellets ganska folktomma disco. Knappt en kotte som dansade, men bra musik var det. Vi konstaterade att vi troligtvis aldrig skulle se någon av de övriga gästerna igen, och röjde glatt loss på dansgolvet. Efter två timmars dansande var vi trötta och varma och bestämde oss för att gå ut och ta oss lite luft.
Vid det laget hade tre fjärdedelar av Poodles försvunnit iväg, troligtvis för att sova, och kvar satt endast Kicken och manager Brinkenstjärna.
Jonna stannade upp. Tittade på Kicken. Tittade på mig. Och stegade sedan fram till de båda gossarna medan jag tveksamt följde efter för att se vad hon tänkte ta sig för.
"Hej. Du är Maddes favorit i bandet. Kan inte du signera hennes skiva. Skriv puss eller nått." deklarerade Jonna glatt.
Jag skrattade lite förläget och satte mig på bordet mittemot medan Kicken letade fram en penna och signade.
"Du skrev inte puss!" utropade Jonna.
"Nej men jag skrev pöss" fick hon till svar från den långhårige trummisen.
Det blir jätte bra, konstaterade jag. Tackade så mycket och drog med mig Jonna därifrån.
Strax därefter stängde discot och jag och Jonnas drog oss ner till vårat rum. Vi hade precis fått av oss skorna när jag föreslår att vi ska busa lite. Jag berättar historien om när jag och Sandra för några år sedan skrev ett brev till våra hotellgrannar på semesterresan i Grekland, och tycker att jag och Jonna ska göra ungefär likadant nu.
Vi funderar på hur vi ska gå till väga för att överlämna vårat lilla "brev" och konstaterar att det lättaste är att vika lappen tredubbel och kila in den i mellanrummet mellan dörren och dörrkarmen, så att den kan vila på låsklykan.
Så vi letade fram papper och penna, klurade ut några lagom oseriösa rader och tog fnissande på oss våra skor igen och halvt skuttade halvt smög bort till en dörr vi tyckte såg bra ut...

 
Sen hade klockan hunnit bli halv fyra och jag och Jonna var rörande överens om att det nog var dags för att sova.

Efter ytterliggare av avslutat spelomgång lämnar vi mitt och Jonnas hotellrum och placerar oss i en av sofforna uppe i receptionen istället. Där har vi bra översyn av vad som händer och kunde ganska snabbt konstatera att det blivit lite mer folk på hotellet. Dock låg medelåldern nog fortfarande på runt 35-40 år och jag och Jonna var nog bland de yngsta i byggnaden med våra 24 respektive 23.
När dom väl öppnar dörrarna till lokalen där pudlarna ska spelar tar det ett tag innan folk hinner fatta vad som händer, så det finns plats för oss att ställa sig längst fram vid kravallstaketet. Vilket vi givetvis gör.
Mellan scenen och staketer står det en vakt för att hålla koll på allting, och honom börjar pappa givetvis prata med. Han försökte övertala vakten att köpa buntvand, för buntband kan man använda till allt bland annat binda ihop kravallstaket med. Jag har lite "problem" med var jag ska göra av min väska under spelningen, vill ju ogärna lägga den på golvet, men vakten erbjuder att jag kan få lägga den på scenen...bakom högtalarpelaren. Ett erbjudande som jag gladeligen tackar ja till.
Skowen drar igång och jag står glatt längst fram och sjunger med i alla låtar och tar ett och annat foto. Tillochmed Jonna känner igen två låtar efter releasefesten på Cafét två veckor tidigare och står och sjunger med i refrängen hon också.
Efter ungefär två låtar har Jakob uppe på scenen fått syn på mig och Jonna där vi står och sjunger glatt och fyrar av ett leende åt vårat håll. Ungefär samtidigt får jag en armbåge i sidan av Jonna. "Madde han tittar på dig".


På andra sidan om mig stod en kille som var en riktigt stort fan, och nu snackar vi riktigt inbiten. Och ytterliggare lite längre bort står ett gäng halvfulla filurer som sträcker upp armarna och skriker förtjust såfort någon i bandet kommer nuddar vid dom. En del av dom såg nästan ut att vara redo att hoppa upp på scenen också.
Jag viskar till Jonna att SÅDÄR tänker jag inte göra. Låt gå att jag är ett fan, men jag skulle nog känna mig lite fånig över att stå och sträcka upp mina händer mot scenen i förhoppningen att sångaren (eller någon av dom andra) ska komma fram och röra vid mig.
Tog inte mer än kanske 15 minuter innan jag fick äta upp mina ord, när Jakob (som fortfarande är sångaren) kommer fram till mig och Jonna. Fyrar av ytterliggare ett leende och sträcker fram handen mot mig.
Jaha, vad gör man då. Var ju inte riktigt läge att stå där och hålla åt sig händerna och vägra, så jag sträckte ju fram min hand.
Sådär står han några sekunder och håller mig i handen medan han fortsätter sjunga, och Jonna står bredvid mig och ler förtjust, vakten står en halvmeter bort och skrattar och jag känner en och annan mordisk blick i ryggen.
Efter ytterliggare några låtar och den traditionsenliga "allsången" till genomslagslåten Night of passion är spelningen slut och jag och Jonna letar upp The Parents som tröttnat på att stå bredvid en högtalarr och letat sig längre bak i lokalen.
Vi springer ner till rummet och hämtar min upplaga av Clash of the Elements (Poodles nysläppta album, det bästa hittils om ni frågar mig), just in case jag skulle få för mig att jag inte alls är blyg och faktiskt skulle våga mig fram för att dom skulle signera det. Det gjorde jag dock aldrig. Så vi gick till baren och beställde en varsin till drink istället.
Efter någon timme tyckte mamma och pappa att vi kunde klara oss själva och lämnade mig och Jonna att leva rövare bäst vi ville och kunde.

Spa-weekend i Stenungsund feat. Pudelrock för nybörjare


Efter en kortare bloggpaus är jag nu tillbaka. Glad och utvilad och konstaterar att jag nog kommer leva länge på minnet efter helgen som var.

Det hela började med att jag, mina föräldrar och Jonna packade in oss i bilen och åkte till Örebro i torsdagskväll. Pappa hade bokat hotellrum på Scandic och där skulle vi sova över natten, för att sedan fortsätta resan ner till Stenungsund och Stenungsbadens Yacht Club på fredagen.
Efter ett matstopp på Laxbutiken (tänk: laxorgie!) kom vi ner till Stenungsbaden på eftermiddagen, och efter att ha irrat runt en stund och försökt hitta vägen till hotellet (dåligt skyltat!) kom vi slutligen rätt.
Vi gjorde oss hemmastadda på våra respektive rum och jag och Jonna gick sedan ut för att kolla in omgivningarna. Vi lyckades lokalisera spat som lägligt nog var placerat på samma våningsplan där vi bodde. Vi hittade restaurangen utan några större problem. Och vi hittade lokalen där The Poodles skulle spela på kvällen, och eftersom jag är ett Poodles-fan var det givetvis obligatorisk närvaro för samtliga i vårat sällskap...även för mamma och pappa!
Efter min och Jonnas lilla upptäcksfärd kände vi oss lite trött, så medan The Parents gick ut för att promenera och "skutta på klipporna", tog jag och Jonna en timmslång siesta. Alltid lika skönt att sova middag.
Klockan 18 ringde klockan på mobilen, 1½ timme kvar till middag så det var ju bara att skutta in i duschen och göra sig iordning. Två tjejer som ska duscha, välja kläder, fixa hår och sminka sig ledde givetvis till att vi (kanske mest jag) blev lite sena, men det var ju inte hela världen.
I hotellets superfina restaurang fick vi ett bord vid fönstrena med utsikt ner mot vattnet. Tyvärr var servitrisen en liten surkärring på dåligt humör så det drog ju ner lite, men vi hade trevlig ändå. I rummet bredvid restaurangen körde Pudlarna soundcheck och medan resten av sällskapet bestämde vad de skulle äta och kikade igenom menyn satt jag och trallade med i låtarna.
Framåt halvnio var middagen uppäten. Jag hade svept ett glas vin och var inte riktigt lika nykter längre. Efterrätten var avsnjuten och även en och annan avec hade glidit ner.
Vi fann ingen större mening med att dröja oss kvar i restaurangen, även Poodles med tillhörande manager och roddare hade hittat sig ut till matsalen och det verkade dröja ett bra tag innan det skulle bli dags för kvällens spelning. För det var ju faktiskt pudelrock vi skulle se/höra, inte dansbandet som kampererade på lilla scenen vid baren.
Efter att vi kommit på att vi ska spela lite Yatzy nere hos Jonna och mig och pappa gått upp till dom för att hämta ner mamma, kommer pappa ner till oss och ler nöjt.
"Jag vet vart han sångaren i Poodles bor", meddelar pappa.
Vet du hur han ser ut, vad snarare min första reaktion.
Jodå, det visste pappa som hävdade att han kände igen honom från TV. I trappen påväg ner till Jonna och mig hade pappa tydligen sprungit på herr Rocksångare som hade problem att hitta till sitt rum och frågat pappa om vägen.
"Han bor i rum 513!"
Tack pappa. Pappa hade även fått veta att dom skulle börja spela "runt elva ungefär".
Perfekt! Det skulle innebära två timmars spel och ytterliggare en drink för oss.
När klockan började närma sig halvelva började mamma tycka att vi kanske skulle börja röra oss uppåt ändå, hon litade tydligen inte på "den där Jakob" (som sångaren i Poodles heter). Jag erbjöd mig att springa upp och kolla läget och ingen opponerade sig mot det förslaget, konstigt nog...
Dansbandet Dreams (utan Z) hade kört igång två våningar ovanför och ett halvdussin medelålders par virvlade runt till tonerna av gamla dansbands-klassiker. Men på pudelrockarfronten verkade läget rätt lugnt. Receptionisterna hade dock fullt upp så dom kunde man ju knappast fråga. Vänder mig om för att se ifall någon annan anställd kanske finns tillgänglig för att besvara min lilla undran, men hittar något ännu bättre.
I en fåtölj fem meter bort sitter trummisen Kicken, även känd som "Carolas nye pojkvän", och snackar med två andra män. Så jag stegar fram och frågar helt enkelt om han vilken tid de ska börja spela.
Det vet inte Kicken. I själva verket säger han att han inte har någon aning (bra koll) men gissar på runt elva-halvtolv.
Jag nöjer mig med det svaret, lovar att jag kommer upp till spelningen och springer sedan ner till resten av sällsapet för en till omgång yatzy.