Madline

Tog inte många minuter innan jag och Jonnas hittat hotellets ganska folktomma disco. Knappt en kotte som dansade, men bra musik var det. Vi konstaterade att vi troligtvis aldrig skulle se någon av de övriga gästerna igen, och röjde glatt loss på dansgolvet. Efter två timmars dansande var vi trötta och varma och bestämde oss för att gå ut och ta oss lite luft.
Vid det laget hade tre fjärdedelar av Poodles försvunnit iväg, troligtvis för att sova, och kvar satt endast Kicken och manager Brinkenstjärna.
Jonna stannade upp. Tittade på Kicken. Tittade på mig. Och stegade sedan fram till de båda gossarna medan jag tveksamt följde efter för att se vad hon tänkte ta sig för.
"Hej. Du är Maddes favorit i bandet. Kan inte du signera hennes skiva. Skriv puss eller nått." deklarerade Jonna glatt.
Jag skrattade lite förläget och satte mig på bordet mittemot medan Kicken letade fram en penna och signade.
"Du skrev inte puss!" utropade Jonna.
"Nej men jag skrev pöss" fick hon till svar från den långhårige trummisen.
Det blir jätte bra, konstaterade jag. Tackade så mycket och drog med mig Jonna därifrån.
Strax därefter stängde discot och jag och Jonnas drog oss ner till vårat rum. Vi hade precis fått av oss skorna när jag föreslår att vi ska busa lite. Jag berättar historien om när jag och Sandra för några år sedan skrev ett brev till våra hotellgrannar på semesterresan i Grekland, och tycker att jag och Jonna ska göra ungefär likadant nu.
Vi funderar på hur vi ska gå till väga för att överlämna vårat lilla "brev" och konstaterar att det lättaste är att vika lappen tredubbel och kila in den i mellanrummet mellan dörren och dörrkarmen, så att den kan vila på låsklykan.
Så vi letade fram papper och penna, klurade ut några lagom oseriösa rader och tog fnissande på oss våra skor igen och halvt skuttade halvt smög bort till en dörr vi tyckte såg bra ut...

 
Sen hade klockan hunnit bli halv fyra och jag och Jonna var rörande överens om att det nog var dags för att sova.